Vilse i välfärdsdebatten
Det finns nog ingen i detta land som anser att surt inbetalade skattepengar skall försvinna ut till s.k. övervinster. Men den debatt som nu är i Sverige måste föras in på mer sansade spår och sättas i relation till hur det ser ut i övrigt. (Inlägget publicerat i Smp 7/12 2016)
De privata aktörerna inom välfärden är ju leverantörer till det offentliga. De fakturerar sin tjänster och produkter och får betalt med skattepengar. De produkter och tjänster som levereras kan var allt från skolbänkar, måltider, hemtjänst, undervisning, läkare, operationsbord, röntgenutrustning, IT-tjänster osv.
Deras leveranser berör oss alla och allas våra skattepengar. Att då ställa hårda krav på ekonomisk stabilitet för de företagen är ju ganska naturligt och nödvändigt. Men att bygga upp och bevara ekonomisk stabilitet kräver att verksamheten genererar överskott.
Om Du som företagare vill leverera till stat, kommun och landsting idag så måste Du uppvisa en sund och god ekonomi. Det ställs krav på kreditvärdighet och ett nyckeltal som används är t.ex. företagets soliditet.
Men för att Du skall kunna bygga upp bra nyckeltal och kreditvärdighet så krävs att företaget går med vinst. Inte 0:-, utan överskott, dvs uppvisar vinst. Och därmed brukar även följa skatteinbetalningar till staten.
Skall Du leverera skolbänkar, konsulttjänster, datorer, röntgenapparater, plåster, rullatorer, (allt betalas också med skattepengar) så måste Du ha en vinstgenererande rörelse. Samma skattepengar inblandade. Blir det då inte litet konstigt att ha olika regler för olika leverantörer till det offentliga?
Om en enhetschef i en kommun får ”pengar över”, dvs dennes verksamhet går med ”vinst”, dvs dennes verksamhet gör inte av med de pengar som ges i budgeten så får enheten en klapp på axeln av kommunledningen.
Om enheten i fråga klarat sin uppgift med glans är ju allt frid och fröjd. Men i normalfallet sätts inte detta i relation till om enheten klarar sin uppgift eller ej. Det spelar ingen roll om personalen går på knäna och kräver förstärkningar. Enheten går med vinst och ledningen är nöjd. Men är Du som skattebetalare nöjd?
Den nu framlagda utredningen vill sätta ett vinsttak på 7% i relation till de tillgångar som de investerat i. Tillgångar i form av ”hårda” tillgångar, t.ex fastigheter, men inte i form av ”mjuka”, t.ex utbildning av personal. Det skulle alltså bli bättre att äga sin fastighet än att hyra och investera i personalen. Det verkar som om det är viktigare med hårda värden än mjuka i ”välfärdsdebatten”. Vad tror Du är bäst för välfärden?
Nej, i den vänsterpopulistiska debattkören är skygglapparna på ordentligt.
När ett landsting vägrar att ge sina sjuksköterskor löneförhöjning som de begär anställs de av ett bemanningsföretag och hyrs tillbaka in till det offentliga för en mycket högre kostnad för landstinget än de hade behövt betala om de gått med på begärd löneförhöjning från början. Det är tydligen OK att det bemaningsföretaget går med vinst utan tak. Men det lilla företag som sköter min mammas hemtjänst och hemsjukvård med den äran skall alltså inte tillåtas att visa vinst utan tak. Samma skattepengar, var finns logiken?
Företag som levererar skolbänkar, whiteboardtavlor, datorer m.m. till en kommuns skolor berörs inte av vinsttakdebatten men däremot de företag som levererar själva undervisningen (friskolor). Samma skattepengar, var finns logiken?
Framförallt så skulle jag vilja styra in debatten på kvalitet. Det finns uppenbarligen verksamheter, offentliga som privata, som totalt misslyckats och missköter sitt uppdrag. Men det finns också, privata som offentliga, aktörer som lyckas utomordentligt bra och då tror jag att båda verksamheterna har att lära av varandra och bli ännu bättre. Spinn vidare på det som är bra, oavsett utförare, istället för att rasera det som byggts upp. Om nu en privat aktör sköter sitt uppdrag med glans, med nöjd personal och nöjda nyttjare och dessutom visar ett överskott, vad kan vi lära av dem?
Det sägs och skrivs att Nederländerna och Danmark har massor med privata skolor och andra offentliga aktörer och samtidigt ett ”vinstförbud”. Om nu detta fungerar bra, varför inte titta på hur de har löst det? Hur har de tänkt?
Men det är klart. Då kan inte svenska skattepengar användas till en ny ”veckla-in-oss-ytterligare-i-snåriga-regler-utredning”.
