Vart skall jag ta vägen?
Under Almedalsveckan i Visby 2018 så höll skribenten, författaren och debattören Thomas Gür ett seminarieanförande utanför Visby Domkyrka. Detta föranledde Domprosten i Visby Domkyrka att ringa i klockorna för han menade att “det vara fara å färde”. (Mitt inlägg var infört i Smp 10/7 2018.)
Idag funderar jag på att anmäla mitt utträde ut Svenska Kyrkan. Jag är fortfarande kristen och har min tro men nu är måttet rågat. Jag kan inte tänka mig att längre vara kvar och finansiera en organisation som Svenska Kyrkan.
Jag har en längre tid förundrats, irriterats och blivit förbannad på alla dessa vänsterradikala präster och biskopar som vägrar att stötta kristna som förföljs, som inte står upp för korset och som avskyr yttrandefrihet och som därför försöker tysta alla förnuftiga röster.
Måttet rågades när nu dumprost Mats Hermansson i Visby använde kyrklockorna för att tysta ett stillsamt möte och en föreläsning. Sedan beslås han med att ljuga inför kameror. Hans sedermera ursäkt är av det mer än lovligt lama slaget, likaså Ärkebiskopens.
Svenska kyrkan behärskas idag av 68-vänsterns postmodernistiska politruker och fungerar mer och mer som ett vänsterpolitiskt propagandaorgan.
Men vart skall jag ta vägen?
