fredag 30 november 2018

 

Trodde Du att migrationskrisen var över?

Den 29/11 hade Smålandsposten på sin ledarsida en redovisning av beviljade uppehållstillstånd under årets första 10 månader, Det var då många som blev förvånade, även jag, av siffrans storlek. Och jag spann då vidare med nedanstående.

Till Dig som satte morgonkaffet i vrångstrupen när Du läste på ledarsidan i torsdags att Migrationsverket de första 10 månaderna beviljat 106.955 nya uppehållstillstånd vill jag bara säga att detta är bara början. Av siffran ovan är 16.773 beviljade asylansökningar och resten, 37.858 anhöriginvandring. Dvs anhöriginvandringen är redan nu mer än dubbelt så stor som beviljade asylansökningar. Och tittar man på antalet inkomna ärenden så finns det all anledning att tro att detta förhållande kommer att öka. Sverige har just nu en årstakt på dryga 20.000 asylansökningar / år.
Årets första 10 månader har vi alltså beviljat drygt 54.000 uppehållstillstånd från asyl- och anhörigansökningar. Och nu pratar vi bara asylärenden, dvs personer som flyr ifrån krig och annat elände. Men, och det är det här som är det stora. Den stora vågen av nytillkomna kommer att komma som migranter (alltså inte flyktingar). Personer som söker sig ett nytt liv någon annanstans än där de är födda. Nu har FN lagt sig i det hela.

Den 10 och 11 december i Marocko förväntas FN:s medlemsländer skriva på ett avtal (Global Compact For Safe, Orderly and Regular Migration) som skall stärka migranters rättigheter och skapa mer ordning och reda i den globala migrationen. OBS! Det handlar inte om flyktingar utan migranter. Migranters rättigheter skall däremot jämställas med flyktingars, nationalstaterna skall inte kunna agera självständigt utan migrationsvägarna skall underlättas och migration skall, av alla, ses som en tillgång.

De 23 målen i avtalet är formellt frivilliga att följa men med erfarenhet av hur Sverige brukar agera så finns det alla skäl i världen att inte skriva på. Inte därför att all migration är av ondo utan kan definitivt vara en tillgång men varje stat måste ha självbestämmande och i första hand värna sin egna medborgare.

Flera stater har nu hoppat av, ett antal har uttryckt tveksamheter och Österrike motiverar sitt avhopp med att avtalet “hotar landets självbestämmande i migrationsfrågor och suddar gränserna mellan legal och illegal migration”.

Eftersom Sverige hela tiden skall vara “bäst i klassen” och ligga i frontlinjen och inga kritiska röster hörs från de styrande (det finns inte ens en debatt i ämnet) så kan vi förvänta oss en framtid där 54.000 beviljade uppehållstillstånd på 10 månader är en låg siffra.