Eliasson – långt från verkligheten
I en debattartikel i DN den 21/7 sjunger Jan Eliasson, vice generalsekreterare i FN 2012-2016, invandringens lov. Men Jan Eliasson är långt från verkligheten.
Som en driven maktspelare i FN:s korridorer, sammanträdesrum och intrigkammare förvanskar han historien om det svenska samhällsbygget, trivialiserar konsekvenserna av FN-avtalet, Global Compact For Safe, Orderly and Regular Migration, som skrevs på 11 december förra året och diskar raskt av de svårigheter med invandringen som finns. Allt i akt och mening att avfärda kritik och få Sverige att fortsätta på den inslagna vägen. Dvs att öka invandringen och se den enbart som något positivt. Han vill naturligtvis påverka den nya migrationspolitiska kommittéen i Sveriges riksdag för sina syften.
Det är förvånansvärt (?) och direkt oförskämt mot Sveriges samhällsbyggande medborgare när han hävdar att från 60-talet och framåt så är det invandringen som “säkrat ekonomisk tillväxt i vårt land”. Att Eliasson tillbringat många år i FN:s skyddade värld kan inte försvara en sådan hisnande okunskap om sakernas faktiska tillstånd. Forskaren Joakim Ruist vid ESO, (en självständig kommitté under Finansdepartementet med uppdrag att ge underlag för samhällsekonomiska och finanspolitiska beslut), har i sin rapport konstaterat att en genomsnittlig flykting utgör en kostnad på 74 000 kronor per år för de offentliga finanserna. Och då under hela personens livstid. Denna studie gjordes under perioden 1983-2015. Under perioden så har integrationen av flyktingar gradvis försämrats och tagit allt längre tid.
Denna studien gjordes alltså innan den stora invandringschocken kom 2015-2016 och efter den antagligen positiva arbetskraftsinvandringen under 60-70-talet.
Det är också stora skillnader varifrån invandraren kommer. Det senare är ju ingen överraskning för oss, som till skillnad mot Eliasson, lever i verkligheten.
Läser man FN-avtalet så ser man att det fastställer att migranters rättigheter skall jämställas med flyktingars, nationalstaterna skall inte kunna agera självständigt utan migrationsvägarna skall underlättas och migration skall, av alla, ses som en tillgång. I sin iver att eliminera kritiska röster skall inte media tillåtas rapportera kritiskt. FN-avtalet skrevs inte på av alla stater, bl.a. Österrike vägrade med motiveringen att avtalet “hotar landets självbestämmande i migrationsfrågor och suddar gränserna mellan legal och illegal migration”.
Det är detta avtal som enligt Eliasson inte skall uppfattas “som en inbjudan till större invandring”. Tack och lov håller inte hela världen med honom.
Det finns andra som inte lever i Eliassons globalistiska elitbubbla som har åsikter. T.ex. Dalai Lama som på en direkt fråga (se Youtube) svarar att flyktingar skall erhålla skydd men sedan bör var och en återvända till sina respektive länder för återuppbyggnad. Alla hör hemma i sitt land och i sin kultur.
Inte direkt i samklang med FN:s intentioner med ovan nämnda avtal alltså.
Jag vill påpeka att all migration inte är av ondo utan kan, med rätt volym och rätt innehåll, definitivt vara en tillgång men varje stat måste ha självbestämmande och i första hand värna sin egna medborgare.
Vilka värnar Eliasson om?
(I den svenska debatten blandas gärna begreppen flykting och migrant. Det sätt, på vilket vi behandlar migranter, legala som illegala, på i Sverige så kan man nog säga att de jämställs med flykting.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar