tisdag 12 mars 2019

Eu i ett nötskal?

Angående EU:s yttre gränser.

Samtidigt som EU:s medlemsländer inte förmår, eller vill, upprätthålla de nuvarande yttre gränserna med gränskontroller ( tänk Spanien, Italien, Grekland, Balkan osv.) värda namnet och avvisningar, så ägnar man mycken tankemöda åt den idag fiktiva gränsen mellan Republiken Irland och Nordirland. Detta är en gräns på en ö, en gräns mellan öbor som av olyckliga omständigheter råkar bo i två länder varav det ena förväntas lämna EU.

Det görs nu till den enda (?) fråga som avgör om / hur Brexit blir av.

Patetiskt kära felavlönade EU-politiker!

tisdag 26 februari 2019

Den tandlösa rättsstaten Sverige

I enfrågelandet Sverige är det just nu frågan om hemvändande IS-terrorister som dominerar dagordningen.

Vi har en lag som kriminaliserar resande till till terrororganisationer. Den lagen kom 2016 så alla de som rest innan dess klarar sig undan. Vi har en ny lag som skall kriminalisera deltagande och samröre med terrororganisationer. Den lagen förväntas gälla från någon gång hösten 2019 så alla de som hittills deltagit i IS klarar sig undan. Vi har en åklagare som står i SVT:s agenda och med stor emfas hävdar att bevisläget är mycket gott för att kunna lagföra hemvändande IS-terrorister. Det finns mycket dokumentation från vad IS gjort, inte minst från dem själva hävdar hon. Trots att hon vet att av de 150 som hittills återvänt så har bara två dömts för något.

Vi har idag inte lagar som kriminaliserar alla de som hjälpt IS med att “bara” agerat stödtrupp, t.ex. kört lastbil, grävt massgravar, lagat mat, spikat upp halshuggna huvuden på pålar, jobbat med deras marknadsföring på internet, sålt olja, fött barn osv.

Men alldeles oavsett så anser jag att de deltagit och har ett ansvar för det som skett, de har ingen plats i vårt samhälle. Som de ju valt bort och gärna sett att det förstördes.

I mina ögon är de IS-terrorister bara genom att ha deltagit. Vi vill inte ha hit dem. Vårt förlåtande samhälle är inte till för dem och vi har inte lagstiftning på plats för att kunna döma dem. Låt en krigstribunal döma dem på plats och låt dem avtjäna sina straff på plats. Det blir garanterat effektivare och säkrare för oss andra än att vi skall ha dem gåendes helt fria i Sverige. De har naturligtvis också förverkat sina svenska medborgarskap eller uppehållstillstånd.

Och snälla SVT, sluta att kalla dem för “misstänkta IS-terrorister”. De är IS-terrorister.

torsdag 21 februari 2019

Belöning för dåligt uppförande

I en tid när den svenska skolan brottas med stora problem vad gäller kunskapsnivån. I en tid när lärare slutar på grund av arbetsmiljöproblem. I en tid när den svenska skolan brottas med stora ordningsproblem på lektioner och på raster. (Detta inlägg var publicerat i Smp 28/2 2019)

Då anser Skolinspektionen (staten) att det skall betalas skadestånd av de som står upp för ordning och reda i skolan. Skadestånd skall alltså betalas till en stökig elev som inte lärt sig att ta en tillsägelse utan som flera gånger har måst lyftas ut ur klassrummet av sin lärare. För att klassen i övrigt skall kunna ha undervisning. Den svenska staten belönar alltså bortskämda rötägg som tror att hela världen roterar runt dem själva. Föräldrar som abdikerat från sin föräldraroll och som hissar sina telningar som ofelbara och orörbara. Statens motivering för att döma till kränkning: “Läraren lyfte ut eleven inför alla de andra eleverna i klassen”. Och? Vad var alternativet?

lördag 16 februari 2019

Det finns ingen Liberal Demokrati!

För ett par veckor sedan hörde jag den socialdemokratiske debattören Daniel Suhonen yttra “vår liberala demokrati”. Vad menar han tänkte jag? (Mitt inlägg var infört i Smp 21/2 2019)

För ett par veckor sedan hörde jag den socialdemokratiske debattören Daniel Suhonen yttra “vår liberala demokrati”. Vad menar han tänkte jag? Under den utrikespolitiska debatten i Riksdagen så hördes orden “den liberala demokratin” från både höger och vänster. Och då är våra folkvalda ute på ett väldigt sluttande plan där man plötsligt graderar och värderar ordet demokrati.
Demokratier har inte ideologiska inriktningar utan det är partier som har det. En demokrati representerar folkets vilja och den viljan kan vara liberal, konservativ, socialistisk eller annat!

Antingen så har vi ett demokratiskt styrelseskick eller så har vi det inte. Däremot kan vi ju prata om demokratiska val där alla fritt kan välja och alla som vill kan ställa upp osv. Men börjar vi tulla på själva demokratibegreppet så är inte steget långt till att börja ifrågasätta och kämpa emot utfallen i demokratiskt hållna val. Och då har vi ingen demokrati längre.

måndag 7 januari 2019

Nej, Pontus, debatten har inte tystnat

Den 3 januari 2018 skrev Pontus Steneros i sin moderatorkolumn i Smålandsposten att debatten om böneutropen tystnat, i alla fall på debattsidorna. Jag skrev då detta genmäle, både till Pontus Steneros och till opinionsadressen.

Hej Pontus,
I gårdagens kolumn (3/1) skriver Du att debatten om böneutropen tystnat, i alla fall på debattsidorna. Jag kan tala om att debatten fortgår fortfarande och inte i minskad styrka. Skillnaden är att Ni slutat ta in insändare som är kritiska, det är därför det ser ut som om debatten tystnat. Jag kan lova Dig och Er att debatten inte är över bara för att Ni slutar ta in kritiska röster, tvärtom.

Exempel:Den 26 februari skrev jag ett inlägg till Er där jag påvisade, med utdrag från de lokala muslimska stiftelsernas egna skrivningar om ändamålen med respektive verksamhet. Det togs inte in i tidningen.

Den 12 mars 2018 skrev jag en insändare till Er där jag menade att det inte är just själva böneutropet som sådant som är problemet utan mer Islams statsbärande ambitioner som är problemet. Det togs inte in i tidningen.

Den 28/5 2018 hade en Svetlana Jacobsdotter en insändare i Smålandsposten där hon menade att böneutrop kunde öka integrationen. Jag replikerade med ett inlägg som inte togs in i tidningen.

Din kollega Ströberg använde flera uppslag att förklara hur hatiska och enkelspåriga de människor är som kritiserat böneutropen. Och det finns vissa människor som använder fula ord om meningsmotståndare och kallar dem både det ena och det andra. MEN alla är inte det och det lyckades Din kollega nogsamt förtiga.
Jag använder mig inte av skällsord eller hatord och vet att jag inte är ensam. Istället försöker jag sätta mig in i saken och bygga min argumentation på så mycket fakta jag kan ta reda på. Men det hjälper liksom inte. Ni har tydligen bestämt Er för att sluta ta in en viss åsikt.
Ni bemödar Er inte ens att svara varför Ni inte avser att publicera det man skickar in. Det är bara tyst. Men debatten tystnar inte för det!

torsdag 20 december 2018

Varför tillåter vi IS-medlemmar att återvända till Sverige?

Enligt Säpo har det rest c:a 300 personer från Sverige för att ansluta sig till Daesh (IS). Av dessa har c:a 150 personer återvänt. Hur kan vi tillåta detta?

Ja, varför? Är det någon människa som kan försvara detta, så varsågod jag är idel öra. Enligt Säpo har c:a 150 “IS-krigare” återvänt. Här har vi vuxna människor som med öppna ögon helt frivilligt ansluter sig till en terrorgrupp som bevisligen för/förde krig för att upprätta en ny “stat” med 600-tals lagar. Som avrättar alla “otrogna” ,dvs alla som inte tycker som de. Ja, förlåt yngre kvinnor och flickor får leva. Nu som sexslavar och får säljas runt bland de s.k. “IS-krigarna”. Kristna får välja mellan att konvertera eller halshuggas. Skändligheterna kan rabblas i all oändlighet. Alldeles oavsett om varje enskild person har de facto deltagit i grymheterna eller “bara” agerat stödtrupp, t.ex. kört lastbil, grävt masstgravar, lagat mat, spikat upp halshuggna huvuden på pålar, jobbat med deras marknadsföring på internet, sålt olja osv. Alldeles oavsett så anser jag att de deltagit och har ett ansvar för det som skett. Deras ärthjärnor är felprogrammerade och de har ingen plats i vårt samhälle. Som de ju valt bort och gärna sett att det förstördes. Problemet vi har är ju att vi inte har någon gränskontroll att tala om, vi skickar socialtjänsten på dem när vi borde spärra in dem och skicka tillbaka dem till Syrien eller Irak för att dömas där. Vi tror att vi kan tala dem till rätta. Helt befängd tanke. Jag frågar mig också hur de kunde resa tillbaka? Kan inte tro att IS skickat hem dem på permission eller ser med blida ögon på desertörer. Är det kanske så att IS betalat deras hemresa för att plantera ut anhängare som skall begå terrorhandlingar här? Frågan kvarstår: Varför skall vi tillåta dem att återvända överhuvudtaget?

onsdag 12 december 2018

Vad hände sedan?

Den 10 juli 2018 hade jag en insändare där jag var mycket kritisk till vänstervridningen inom svenska kyrkan, avsaknaden av stöd för kristna som förföljs i mellanöstern och dumprosten i Visbys agerande med klockringning mot ett intellektuellt seminarium vars innehåll dumprosten inte hade den blekaste aning om och vår ärkebiskops mer än lovligt lama ursäkt.

Reaktioner som följde av insändaren lät inte vänta på sig. Förutom kommenterande insändare i Smp så fick jag mail, telefonsamtal och facebook-kommentarer från både, för mig, okända och kända personer. Jag blev citerad i bloggar och fick till och med hembesök från andra trossamfund (det var vaket agerat tycker jag). Jag fick en bok att läsa, “68-kyrkan”, som mycket käll- och faktaspäckad beskriver Svensk kristen vänsters möte med marxismen. Jag blev både uppmanad att lämna (av andra som funderade på samma sak) och att stanna kvar.
Av alla dessa rektioner så slog det mig att endast en enda person, en enda, påstod att jag hade helt fel (men denne undvek att specificera hur…) Alla andra höll i stort sett med mig. En del menade att det pågår arbete inom svenska kyrkan i motreaktion mot detta. Jag tillåter mig att tvivla.
I ett av Svenska kyrkans högsta organ, kyrkostyrelsen, sitter 8 av 14 ledamöter på mandat från politiska partier, invalda av kyrkomötet. En av dessa, fd minister (s) , är uttalad ateist och anser att det är alldeles för litet partipolitik inom svenska kyrkan och att svenska kyrkan, som samfund, även skall vara till för människor med annan tro än kristendomen (!).

Så, vart tog jag vägen? Jag är fortfarande kvar inom svenska kyrkan.